Christer B.Jarlås / Konst
Länsttidningen Östersund 2007
ur recension

På Ahlbergshallen handlar det också om förenklingar. Åsa Carnelid-Wickman arbetar
minimalistiskt med sitt skapande. Här finns stora enfärgade tuschteckningar i rött,
blått, svart, gult och lila där mängder mängder av små streck bildar en jättestor blomma
eller många mindre. Kontrasten mot det vita papperet är fascinerande. Och där finns
stora vita dukar som fyllts med massor av tuschlinjer, röda eller svarta, som
förvirrar ögat.
Andra verk har breda enfärgade band över ytan. På övre våningen
är det fotografier av tyger, gräs eller träd som också visar ett linjespel.
-Det rör sig kring flöden, tillstånd, förskjutningar och rytm..Jag varierar den tunna linjen
på olika sätt. Ibland packs många täta linjer tätt och formas till ett ljud. Bilden vibrerar, säger
hon i vernissagebladet.

Det minimalistiska meditativa skapar en grafisk skönhet. Ett spel mellan abstrakt och
konkret som talar mer till det inre än det yttre. Fascinerande och väldigt genomfört
i presentationen.